Positive Karma means positive action

Häromdagen fick Dalai Lama ta emot det, i pengar, omfattande Tempeltonpriset. Dalai Lama fick priset för sitt enträgna arbete med att undersöka sambandet mellan vetenskapen och buddismens traditioner och har i de efterforskningarna uppmuntrat forksning kring till exempel medkänslan (compassion).

Priset, som instiftades 1972 har tidigare delats ut till bland andra Moder Teresa och Alexander Solzenitsyn med flera. Prissumman är enorm, på 1,1 miljoner pund , ca 11,7 miljoner kronor, vilket är den största prissumman som delas ut till en person.

Sen jag såg Dalai Lama på konserthuset i början på 80-talet så dyker han upp i mitt undermedvetana då och då och jag brukar i perioder läsa hans böcker, artiklar om honom och följa hans twitterflöde. Dalai Lama har ett enkelt och rakt sätt att presentera sina tankar på och det hjälper mig att hitta tillbaka till vad som är viktigt och vilket ansvar jag själv har för att ta tillvara det och dem jag bryr mig om.

Dalai Lama talar mycket om eget ansvar och om både glädje (happiness) och medkänsla (compassion) men under senare år även mycket om Karma. Och han är solklar i sin beskrivning av att det är vi som skapar god karma, ingen annan, ”karma depends on our action….we must work hard, we must create positive karma, positive action”….se själv:

Om du tar ut trollet i solen spricker det

Imorse när jag surfade runt på Facebook hade en av mina vänner lagt upp denna lilla text på sin feed. Det är en historia som handlar om skitsnack, ryktesspridning att att genom en enkel metod lyfta fram ett troll i solen så att det spricker innan något dumt har sagts, så här löd den:
I antikens Grekland hade Sokrates rykte om sig att hålla kunskapen högt. En dag kom en bekant för att träffa den store filosofen och sa: ”Vet du vad jag har hört om din vän?” ”Vänta lite,” svarade Sokrates. ”Innan du pratar med mig om min vän, kan det vara bra att ta en stund och filtrera vad du ska säga. Det är därför jag kallar att vi gör det tredubbla filtertestet.
Det första filtret är Sanningen. Är du …helt säker på att vad du håller på att berätta om min vän är sant? ” ”Ja…. nej”, sade mannen, ” jag har faktiskt bara hört talas om det och …” ”Okej,” sade Sokrates. ”Så du vet inte riktigt om det är sant eller inte.”
Nu ska vi prova andra filtret, filtret av godhet. Är det som du håller på att berätta om min vän något gott?” ”Uhmm, nej, tvärtom …” ”Så,” Sokrates fortsatte, ”du vill berätta något hemskt om min vän, men du är inte säker på att det är sant.
Du kan dock fortfarande klara provet eftersom det finns ett filter till, filtret användbarhet. Kommer det du vill berätta för mig om min vän att vara till nytta för mig? ” ”Nej, egentligen inte.” ”Tja”, avslutade Sokrates, ”om det du vill berätta är varken sant eller bra, eller ens användbart, varför berätta det för mig överhuvudtaget?”

Nicholas DiFonzo är professor i psykologi och forskare i ryktesspridning och menar att ”sanna historier”, spekulationer och ryktesspridning förekommer i alla sammanhang där människor interagerar. Det är ett naturligt beteende, en viktig del av att vara en rationell varelse och har funnits sedan mänsklighetens begynnelse.

Som ledare kan du göra mycket. Genom att ägna lite tid och kraft åt att bättre förstå spekulationens och ”skitsnackets” makt och mekanismer kan du lättare hjälpa dina medarbetare bort från dessa beteenden. Likt Sokrates kan du då sticka hål på det troll (läs osanning, otrevlighet, osmaklighet etc) som sakta tar form i medarbetarens mun. Genom att vara uppmärksam på den information som finns gömt i beteendet, tex en medarbetares oro, men även en kunds ilska eller en intressents ointresse kan du lyfta fram det du ser och hör och likt Sokrates föra en diskussion om vad du just hört och på så sätt både hjälpa medarbetaren rätt och därtill förmodligen få en massa information om saker som kan åtgärdas som kan vara en av anledningen till detta känslouttryck.

Alltså – ut med trollet i solen så spricker det!

Sokrates erkänns som en av grundarna till västerländsk filosofi. Född cirka 470 f.Kr., död 399 f.Kr. Han är en gåtfull figur som endast är känd genom sina studenters redogörelser.

 

Marcello e Sophia

Igår eftermiddag tittade jag på filmen En alldeles särskild dag – Una giornata particolare. En magisk film av giganten Ettore Scola.

Två av italiensk films största stjärnor, Sophia Loren (Antonietta) och Marcello Mastroianni (Gabriele) spelar mot varandra. Filmen börjar med en magisk åkning (säkert 4-5 minuter) där kameran gör en tur på innergården i det stora lite slitna bostadsområdet, sakta, sakta glider kameran vidare in i en lägenhet och följer en familj som just vaknar, individ efter individ, de gör sina morgonbestyr och förebereder sig inför dagen. Det är en mycket varm söndag i maj 1938 och hela Rom är skrudat till fest och alla är på väg ut på Roms gator för att  se Mussolinis parad och den militära uppvisningen som skall locka den tyske gästen till samarbete. Hela bostadsområdet är helt tomt förutom Antonietta, Gabriele och portvaktsfrun. Portvaktsfrun har satt på radion, som rapporterar direkt från festligheterna,  på högsta volym vilket bildar en suggestiv ljudfond till mötet mellan den trötta, sexbarnsmamman Antonietta som bara gått i skolan ett fåtal år och den homosexuelle, intelektuelle radioprataren Gabriele som nyligen blivit uppsagt och som just idag väntar på att bli deporterad. En riktigt riktigt stark, vansinnigt vacker dokumentation av fascismens grymhet och den italienska familjens  dubbla natur, fängelse och frizon.

Se den!