Igår eftermiddag tittade jag på filmen En alldeles särskild dag – Una giornata particolare. En magisk film av giganten Ettore Scola.

Två av italiensk films största stjärnor, Sophia Loren (Antonietta) och Marcello Mastroianni (Gabriele) spelar mot varandra. Filmen börjar med en magisk åkning (säkert 4-5 minuter) där kameran gör en tur på innergården i det stora lite slitna bostadsområdet, sakta, sakta glider kameran vidare in i en lägenhet och följer en familj som just vaknar, individ efter individ, de gör sina morgonbestyr och förebereder sig inför dagen. Det är en mycket varm söndag i maj 1938 och hela Rom är skrudat till fest och alla är på väg ut på Roms gator för att  se Mussolinis parad och den militära uppvisningen som skall locka den tyske gästen till samarbete. Hela bostadsområdet är helt tomt förutom Antonietta, Gabriele och portvaktsfrun. Portvaktsfrun har satt på radion, som rapporterar direkt från festligheterna,  på högsta volym vilket bildar en suggestiv ljudfond till mötet mellan den trötta, sexbarnsmamman Antonietta som bara gått i skolan ett fåtal år och den homosexuelle, intelektuelle radioprataren Gabriele som nyligen blivit uppsagt och som just idag väntar på att bli deporterad. En riktigt riktigt stark, vansinnigt vacker dokumentation av fascismens grymhet och den italienska familjens  dubbla natur, fängelse och frizon.

Se den!