Dataspelen tar sig in i finrummen

Sedan konserthuset i Stockholm för några år sedan testade att genomföra konserter med dataspelsmusik, och blev överraskade av att biljetterna sålde slut direkt utan marknadsföring och att det kom en helt annan typ av publik till huset, har de fortsatt med detta mycket omtalade och älskade evenemang.  Förra året var tex  Yasunori Mitsuda, kompositören till musiken i Chrono Trigger och Chrono Cross hedersgäst vid konserten och fansen fick träffa honom i ett tvättäkta Meet&Greet då publiken får en chans att träffa och hylla kompositören.

Nu tar Tekniska museet ytterligare ett steg som tar dataspelskulturen närmare den traditionella ”konsten” och öppnar i början på februari 2013 ”Hjärta spel” en konstutställningen som hyllar dataspelskulturen. Tekniska museet har samlat in konst från i första hand svenska och nordiska kreatörer, men också verk från utvalda internationella konstnärer och visar målningar, illustrationer, interaktiva konstverk, hantverk och installationer som alla har koppling till dataspelsvärlden. Förväntningarna är, med rätta, höga och publiken väntas komma från hela världen.

Jag gillar verkligen hur dataspelsvärlden växer sig starkare och starkare. Hur den utvecklas, utnyttjar, nyttjar och  förstärka komponenterna musik, teknik,  berättelser och form, levandegör dem och utvecklar dem. I takt med att dataspelandet blir mer och mer etableradt som nöjesform förändras bilden av vad de är. Dataspelande personer är inte längre bara ett gäng killar i ett LAN i en lagerlokal utan alla åldrar och kön finns i fanbasen vilket sakta förändrar bilden av vad dataspel är, vilka som arbetar med att tillverka dem och skapa musiken till dem. Kompositörerna är sedan länge hjältar. Nätverken av digitala artister, som tex CGTalk växer och samlar massor med kreatörer som arbetar digitalt och utvecklar både teknik och bildspråk. Genom att vi får tillträde till dessa individers konstnärskap,  genom  konserterna och den kommande utställningen etableras en ny konstform med ett eget uttryck och en egen form. Detta är mycket inspirerade och spännande!

Så skynda, skynda till Tekniska museet, njut och titta på utställningen ”Hjärta – spel”, för där ser ni konst som i framtiden kommer att säljas dyrt på Bukowskis.

 

 

 

 

Ett nytt uttryck dyker upp

Bland vänner, på facebook och lite överallt dyker ett, för mig, nytt ord eller begrepp upp; Brandalism! Spännande – på  https://brandalism.org.uk hittar jag detta:

”Following on from the guerilla art traditions of the 20th Century and taking inspiration from the Dadaists, Situationists and Street Art movements, the Brandalism project will see the largest reclamation of outdoor advertising space in UK history as artists challenge the authority and legitimacy of the advertising industry. We are tired of being shouted at by adverts on every street corner so we decided to get together with some friends from around the world and start to take them back, one billboard at a time.”

En utveckling av Adbusters, Street Art, vad mer?

Marcello e Sophia

Igår eftermiddag tittade jag på filmen En alldeles särskild dag – Una giornata particolare. En magisk film av giganten Ettore Scola.

Två av italiensk films största stjärnor, Sophia Loren (Antonietta) och Marcello Mastroianni (Gabriele) spelar mot varandra. Filmen börjar med en magisk åkning (säkert 4-5 minuter) där kameran gör en tur på innergården i det stora lite slitna bostadsområdet, sakta, sakta glider kameran vidare in i en lägenhet och följer en familj som just vaknar, individ efter individ, de gör sina morgonbestyr och förebereder sig inför dagen. Det är en mycket varm söndag i maj 1938 och hela Rom är skrudat till fest och alla är på väg ut på Roms gator för att  se Mussolinis parad och den militära uppvisningen som skall locka den tyske gästen till samarbete. Hela bostadsområdet är helt tomt förutom Antonietta, Gabriele och portvaktsfrun. Portvaktsfrun har satt på radion, som rapporterar direkt från festligheterna,  på högsta volym vilket bildar en suggestiv ljudfond till mötet mellan den trötta, sexbarnsmamman Antonietta som bara gått i skolan ett fåtal år och den homosexuelle, intelektuelle radioprataren Gabriele som nyligen blivit uppsagt och som just idag väntar på att bli deporterad. En riktigt riktigt stark, vansinnigt vacker dokumentation av fascismens grymhet och den italienska familjens  dubbla natur, fängelse och frizon.

Se den!

Hatsune Miko

Idag har jag varit på ett seminarium på IHM där duktiga Saana Azzam på ett tydligt sätt redogjorde för hur arbetsgivare skall kunna rekrytera, behålla och avveckla individer från Generation Y idag och i framtiden.
Hon nämnde två saker som skiljer generation Y från tidigare generationer; teknikutveckling och globalsering. Och hon visade ett mycket tydligt exempel på detta genom denna video. En video som alla över hela världen kan nå och dela och en världskändis som inte längre är av kött och blod. Det går fort nu och det är ju alldeles alldeles underbart!

 

Maranello – en sömning liten italiensk by

På hemväg från Rimini körde vi förbi Maranello med hoppet om att kön till provkörningen inte skulle vara så lång. Det var den, så vi fick ge upp upplevelsen att köra en Ferrari i Maranello för just denna gång.

Vi gick i stället in på museet och gick i timmar – bländade av den kraft, vidunderliga design och utmanande teknik som Ferrari arbetat med sedan Enzo startade sin verksamhet 1928, då Scuderia Ferrari, som gjorde racingbilar med Alfa-Romeo vagnar.

Il Cavallino rampante, den stegrande hästen, och färgen ”rosso corsa” återkom i alla racingbilar förstås men så småningom även på bilar som såldes till allmänheten även om logon är lite olika i de två segmenten.